formsvackan 2012-09-20, 13:41
Religionskrigen har förföljt mänskligheten troligen ända sedan vi lämnade nomadstadiet och blev monoteister och byggare av riken, imperier och sedermera nationalstater. Vanligtvis är religionen endast en förevändning för aggression, våld eller krig; det ligger nästan alltid något annat och djupare under konflikterna som oftast gäller ekonomisk makt.
De kristna korsfararna var i första hand knappast några stridbara teologer och dagens värsta islamister kan möjligen rabbla Koranen men har ingen självständig relation till surorna. Ultraortodoxa judar som ogillar unga judinnors sätt att klä sig i Jerusalem, eller män i arabvärlden som tror att de äger sina kvinnor – är de ens särskilt religiösa? Är de inte i första hand bara stockreaktionära och inskränkta?
Religiösa motsättningar göds av förtryck och ojämlikheter. Patriarkatet går gärna i allians med de mest reaktionära sidorna av de heliga skrifterna – oavsett om de påträffas i Bibeln eller Koranen – och dagens geopolitiska konflikter driver fram urladdningar mellan sunni och shia eller mellan fundamentalistiska högerkristna och försvarare av abort. Mycket olja och mycket makt flyter genom de religiösa striderna!
Ett sällsamt kännetecken för vår tids religiösa konflikter är emellertid det mycket speciella faktum att en ny religion lagts till de gamla: Ateismen. Ateismen uppträder ibland med samma sanningsanspråk som de gamla vanliga religionerna, trots att ingen av oss kan veta något om de yttersta tingen. Även yttrandefrihetsprincipen kan ibland göras till en helig princip som står över alla andra hänsyn. Men det gör den faktiskt inte.
Och jag menar att det exempelvis i amerikansk lagstiftning borde finnas lagar mot hets mot folkgrupp. Det vore rimligt. Det skulle möjligen avhålla en del predikanter från totalt meningslösa och hatiska yttranden eller handlingar.
Att världen den senaste tiden skakats av en usel antimuslimsk film som lagts ut på Youtube är en tragedi. Som vanligt används filmen snarare som förevändning för olika protester medan orsakerna till att protester ägt rum ligger djupare. Två enorma orsakssammanhang möter varandra och kolliderar med full kraft: Det ena är det faktum att stora delar av den islamska världen ligger generationer efter västvärlden när det gäller sekularisering, demokrati och något så banalt som vana vid hädelse. Upplysta kristna skrattar numera gott åt Life of Brian och allt fler upplysta muslimer kommer med tiden att finna Vilks rondellhund ganska humoristisk. Det andra är att det i samma muslimska värld, som på intet sätt är enhetlig – även där finns givetvis massor av sekulära och satiriskt lagda människor – på många håll pulserar en ilska mot framförallt USA efter allt det lidande som dess krigsmakt orsakat i Mellanöstern och det stöd USA ger det Israel som ockuperar palestinska områden.
Nu har den franska satirtidningen Charlie Hebdo tryckt satiriska bilder av profeten Muhammed. På fredag uppmanar de franska myndigheterna franska ambassader och skolor runtom i världen att stänga för att minska risken för protester som kan urarta.
Den franska tidningen har naturligtvis rätt att publicera dessa satiriska bilder. Att förbjuda det finns för min och de flestas del inte på kartan. Men meningsfull är publiceringen inte. Den leder tanken till det klassiska exempel som brukar anföras när yttrandefrihetens gränser undersöks: Är det rätt att skoja och ställa sig upp på en fullsatt biograf och med hög röst ropa att det brinner?
Jag inbillar mig som sagt också att läget de senaste åren förvärrats just därför att en religion till, ateismen, har lagts till de gamla. I en värld som slutat analysera nyimperialism samt köns-, klass- och artförtyck tar alltför många upprörda människor till de religiösa eller antireligiösa verktygen för att genomlysa mörkret. Tunna, intensiva ljusstrålar träffar en begränsad yta och allt blir missförstått.
Religion och även ateism gör sig bäst på isolerade bergshöjder eller i tysta hörn av trädgårdar.
Göran Greider
Hem
